Fredag den 13:e – vad kan gå fel!?

Får sova ut den här morgonen för idag blir det kurs i Stockholm och jag behöver inte åka förrän vid elva. Vet inte vad jag är mest nervös för – att tåget inte ska gå i tid eller de nya människorna jag ska träffa. Tror det är mest det första eftersom jag ska vara framme kvart i ett och kursen börjar ett.

Tåget står inne när jag kommer till stationen och det är bara att kliva på. Efter ett tag fylls vagnen. Verkligen fylls. Det finns inte en enda plats över.

I sätena framför mig sitter 8 grabbar och doften av pizza och kebab sprids. Under resans gång får jag höra en hel del historier som nog inte var avsedda för mig. Som grabben i keps och halvlångt hår som berättar om när han trodde han var smart och skulle smyga på kompisen han trodde hade en tjej på rummet. Istället för att gå in den normala vägen tog klättrade han på fasaden, ramlade ner och bröt lite ben.

Det låter som om de ska till Stockholm först och i morgon till Arlanda för att resa ut i världen. Fotbollsgrabbar verkar det vara. Vilket inte hindrar att de strax innan Uppsala plockar fram saker ur packningen som pyser när de öppnas.

I tid kommer vi in på centralstationen och jag hittar snart dit jag ska. Det ligger så nära att jag har gott om tid på mig.

Kursen håller tiden och jag har bokat ett tåg lite senare för att hinna strosa nåt varv på stan. Jag och väldigt många andra visar det sig. Folk är som yra höns och jag kan knappt ta mig framåt. Lyckas till slut hamna på Hötorget och går en vända i Saluhallen, ett av mina favoritställen. Men eftersom det är så mycket folk på stan denna fredag vill jag inte chansa utan tar mig till centralen i god tid.

Alldeles för god tid ska det visa sig. Mitt tåg tycks vara försenat och på min perrong skyltar man för ett Göteborgståg. På motsatta sidan skyltas det för Linköping

Jag går och köper en glass.

Kommer tillbaka och ser Linköpingståget och en smått stressad tågvärd. Folk kommer springandes i sista minuten samtidigt som hon visslar och ropar. Hon visslar igen och ropar till några som står i sista dörren. Samtidigt som tåget börjar rulla ut ändras tiden för tåget till en ny preliminär tid 30 min senare. Långt efter att tåget åkt står skylten kvar och blinkar ”Linköping ny beräknad tid 18:40” och jag ser resenärer komma upp på perrongen och se sig förvirrat omkring.

På min sida har man ändrat informationsskylten till ”Ankommande tåg från Sundsvall 18:38 – ingen påstigning”. Det är mitt 18:22-tåg som ska komma in och vända. Det kommer också, till slut, men alla på perrongen förstår att det inte finns en chans för det att lämna redan vid den utlovade tiden 18:40. Eller så förstår de inte, för de stackare som ska gå av får inte mycket utrymme att ta sig fram när en hel hop av stressade människor som av någon anledning inte tror de ska hinna med står i vägen. Mycket riktigt ändras tiden medan vi går ombord till 18:50.

Ja, jag är på väg hem, en halvtimme senare än tänkt. Men det är ju ändå fredagen den 13:e. Kanske den dag på året då det verkligen borde fungera som det ska. Jag menar negativ + negativet = positivt, eller? Fast kanske inte den här fredagen.

Börjar nästan undra om det är jag som på något sätt är orsaken. Är det personligt kanske?

Sista milen in till Gävle kör vi i krypfart på grund av ett annat tåg framför oss. Tågvärden meddelar att vi kommer att komma fram 20:25, ca 45 minuter sena. Men nu ser jag i alla fall stan där jag bor så nu finns det nog hopp om att snart vara hemma.