Tisdag och en för mig kortvecka

Jag vet att det inte kommer att hålla, jag vet det. Det här med att jag lyckas undvika regnet varje gång jag tar mig till och från stationen. Och idag kom dagen då ett småstrilande regn önskade krypa in i varenda vrå, varenda söm på mina kläder.

För en gångs skull gick sambon upp samtidigt som mig, han som har semester. Idag gick han upp för att åka till jobbet och stötta en dag. Jag som ett tag nu tyckt att han haft semester lite för länge såg enbart en fördel med detta avbrott. En fördel blev det även för mig då han erbjöd sig att köra mig till stationen.

Jag tackade faktiskt nej. Till att börja med, tills jag gått ut genom dörren vill säga. Nackdelen är att jag inte har någon cykel att ta mig hem på men fördelarna övervägde. När jag sedan kom till Borlänge lyckades jag undvika regnet bara precis så där lagom innan jag kom fram till kontoret.

Förutom att jag klarat mig så bra från regn så har nu tåget rullat på riktigt bra. Om jag nu vågar säga det. Min dåliga start har gjort att jag inte vågar lita på att det ska flyta på, som om allt enbart handlar om tur och jag inte riktigt är värd så mycket tur. Dumt sätt att resonera, jag vet, men min tillit för järnvägen har fått sig en rejäl törn.

En jobb- och pendlardag till den här veckan, sen tar jag ledigt och njuter av att få strosa runt i morgonrocken.